Jag och Fredrik pratade redan tidigt i vårat förhållande om hur vi såg på framtiden, vilka drömmar vi hade och vad som var viktigt att genomföra i livet.
Båda var överraskande överens om att resa, leva gott och skaffa familj var punkter som absolut skulle uppfyllas inom de närmsta åren. På jobbfronten hade vi redan bockat av en del på önskelistan, Fredrik hade fått en chefstjänst i samma veva som vi blev tillsammans, och jag som undersköterska hade min fasta tjänst och valde att börja jobba heltid i januari 2012, från att tidigare jobbat 90%.
Sommaren 2011 började vi på allvar fundera över när det egentligen är läge att skaffa barn, hur lång tid man ska förvänta sig att det tar innan man blir gravid osv. Vi kom fram till att vi skulle börja försöka i april 2012, och sedan se hur det skulle gå, ingen stress liksom.
Och någon stress blev det inte tal om. I maj 2012 började jag känna mig illamående och allmänt konstig i kroppen. Den känslan växte sig starkare för varje dag som gick, och när jag den 28/5 väntade min mens kunde jag inte hålla mig längre utan smög upp innan klockan ringde och gjorde ett graviditetstest. Döm om min förvåning när testet direkt visade två streck.
Efter det blev det ett himla liv i lägenheten, jag väckte Fredrik och sedan stod vi där både med graviditetstestet framför oss och bara häpnade. Det var nog en av de häftigaste känslor jag upplevt.
Jag är gravid, VI ska ha barn!
Senaste kommentarer